-Vad har du lärt dig av det här då?
17 Oktober, 2007 av vella
I morse då jag som vanligt skulle skjutsa sonen till dagis så stannade bilen plötsligt, mitt i en korsning…..ehh! Försökte starta bilen igen…stendöd! Tankmätaren visade ”5km kvar”, så tanken att först lämna sonen och därefter tanka…..var inte orimlig, i teorin…Men tydligen i praktiken.
Jag fick lite fint kliva ur bilen och peka och chestikulera så de bakomvarande bilarna förstod att jag inte kom ur fläcken…
Morgonsolen var låg, så jag beslutade mig för att ta sonen och kliva ur bilen, ifall någon skulle köra på bilen av misstag. Tog upp telefonen och tänkte ringa efter hjälp…, vilken hjälp? S är borta och kommer inte hem förren i morgon. Ja det är då man ringer en vän, precis som i ”Vem vill bli miljonär?”.
Vännen lovade att komma med en dunk.Då stannar en lastbil och en karl kliver ur och erbjuder (Vardagshjälte!) sig att putta bilen ner för backen så att jag skulle kunna komma till macken som ligger 500m bort…
-Ja, men det blir ju tungt för dig och hjälp kommer snart, hör jag mig själv säga.
-Hopp i nu! Lägg i ”neutralen”, släpp handbromsen och vrid på tändningen, för annars kan du inte styra…Tur att han sa det, för det var jag för skärrad för att fatta. Sagt och gjort, jag satte mig i bilen och han puttade, jag tackade rullandes ner för backen.
Gled in på macken och kom precis fram till bensinpumpen. Pust!!, det fixade sig… Då säger sonen (5½ år) i baksätet:
-Jaha, mamma…. vad har du lärt dig av det här då!!!

Det var ju precis mina ord som jag brukar använda då han har gjort något fel…
/Vella


Hahahaha!
Underbart!
Förstår att det inte var så himla kul att bli stående mitt i korsningen, men vilken tur att det finns så hjälpsamma människor!
Jag träffade på en trevlig kille här om dagen när jag skulle hämta sonen och hans kompis på skolan. Kompisen skulle ha med sin cykel så jag lyfte upp den på cykel"hängaren" bak på bilen och en kille i åldern 12-13 år kommer fram och frågar:
"Har du problem att få av cykeln? Behöver du hjälp?"
Gulligt! Eller hur? Nu skulle jag ju visserligen sätta fast den för att åka hem, men det var ju inte det som var det intressanta här utan att han faktiskt kom fram och erbjöd sig att hjälpa till.
de lyssnar ibland
eller hur, eller så fastnar iallafall vissa ord och uttryck. Vilken tur att det finns vardagshjältar.
/Karin
Ja just…
…men vad lärde du dig då? Att det finns vardagshjältar, kanske? Visst är det underbart! Roligt av din son att kunna ge dig en replik så där..smart grabb. /anki
Vad kul att han fick
"läxa upp dig" då =)
Ungar är härliga!!
Vilken snäll chaffis !!
Dessa barn…..
och en vänlig medmänniska som du fick hjälp av – dagens ros till honom
Usch – jag har chansat många gånger med att köra när lampan för "tom tank" börjart lysa – bör nog tänka på det i framtiden,,,,,, Ha det gott 8`)
och fyndiga komentarer
Av barn…
får man verkligen höra sanningen! Skönt att denna "jobbiga" situation fick en bra lösning. Härligt med vardagshjältar som förstår….
Kramar
Underbart!
hahaha
barn är klockrena ibland… Där satt den – liksom.
Bra att det gick bra till slut! Förstår om det var lite svettigt ett tag där…
oj!
Det där låter inte kul alls. Tur att det fortfarande finns vardagshjältar.
Det man säger till barnen får man ofta igen själv. Minns när dotter var liten och sa – lun daj! till sin mormor. Betydde – lugna dig!
Klok!
Ja vad lärde du dig…tänker att egentligen så är vi människor rätt goa mot varann…klok är din son….
Kram från Malin
Tack!
Tack för jättesnäll kommentar angående mina försök att skriva en deckarhistoria. Visste först inte om jag skulle våga publicera inlägget, men det gick tydligen att läsa det. Att några därtill tyckte att det var bra gör ju inte saken sämre.
vet du – PRECIS de där orden säger jag till mina barn också "vad har du lärt dig av det här då". Fast det måste har varit både roligt och en smula pinsamt att få höra dem i ett sådant ögonblick av just barnet självt i fråga. Skriv upp historien i en bok som han kan läsa i när han blir större. Han kommer att skratta gott – och du med – långt fram i livet!
Kram
FY …
… så läskigt att vi stående mitt i korsningen och dessutom med ett litet barn. Men tänk att det verkligen finns så snälla människor …! En riktig gentleman!
Gullig barnhistoria också.
Hälsningar Randi
http://rostistel.blogspot.com